Som en blinkande välkomnande fyr låg den på min dörrmatta när jag kom hem i eftermiddags.
Min favorittidning när vi snackar restidningar. Den heter Travel Report och är förmodligen helt okänd för de flesta av alla ni 6 000 som läser resebloggen.
Travel Report finns nämligen inte i kiosken. Tidningen är ett organ för reseindustrin och granskar branschen med ganska kritiska ögon.
Okej, man hänger inte ut arrangörer som inte följer ARN:s rekommendationer. Men de har full koll på trender och nyheter jorden runt.
Jan Ohlsson, tidningens chefredaktör, är Travel Reports flygexpert.
Hans regelbundna granskning av SAS, som ofta resulterar i en sågning av flygbolaget, är en följetong med en ständig cliffhanger. Ungefär som när man följde tv-serien Dallas på 1980-talet.
I senaste numret tittade man i kristallkulan och spådde i resebranschens framtid.
Väder, ekonomi och andra aspekter är av stor betydelse.
Läsaren fick även ta del av ett superlyxigt flygplan, en Boeing BBJ, alltså en 737-700 som bara tar 18 passagerare i stället för normala 150. Hm, när ska LJ Reseblogg få prova ett sådant? Förmodligen aldrig!
Tidningens webredaktör, Mats Montner, hade gjort ett nedslag i Berlin och berättade om den nya storflygplatsen plus att han gjorde ett reportage om stadens sevärdheter.
Men Mats, du berättade ju bara om sådant man kan läsa i varje turistbroschyr. Vi får ta en tripp tillsammans så ska jag visa dig Berlins dolda skatter.
Sammantaget är Travel Report en guldgruva för den som vill veta mer om resor än det som skrivs i konsumenttidningarna. Läs den gratis på nätet: www.travelreport.se eller haka på deras specialerbjudande, en helårsprenumeration (tio nummer) för 199 kronor.
Priset gäller fram till lucia och beställs på prenumeration@travelreport.se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det finnssäkert mer dolda skatter i Berlin men jag tror inte alls attt det är så många som känner till kvarteren där konstgallerier, modehus och annat kreativt skapas. där sker en nästan daglig förvandling och den kommer fortsätta länge än. Samtidigt finns där krogar som inte ser ut att ha ändrats det minsta sedan 1920-talet.
SvaraRaderaJag tror heller inte att det är så många som besöker motståndsmuseet då mång inte känner till att det fanns ett inre motstånd. Men vill man frossa lite mer i blod så kan man ju följa med mig till Gedänkstätte Plötzensee. Det var i detta fängelse som Hitler lät avrätta de delagtiga i 20 juli attentatet 1944 genom att hänga dem på slaktarkrokar med pianotråd om halsen. Men om jag minns rätt blev du lite kräsmagad när vi sett hälften så obehagliga saker på KGB fängelset i Litauen. Efter Plötzensee skulle du få svepa en jätteöl plus en lika stor jäger för att bli människa igen! M
Mitt inre motstånd har hittills aldrig hindrat mig när det gäller en kall på Bierbörse:-)
SvaraRadera