SL - Slarviga Lurifaxar

Jag gillar att åka kollektivt.
Jag tycker att man lär känna en stad bäst genom att åka med lokala färdmedel. I Riga tar jag alltid spårvagnen, i Berlin oftast tunnelbana eller pendeltåg, i Toronto blir det spårvagn eller t-bana. I samtliga av de nämnda städerna fungerar det klanderfritt. I Riga köper man biljett av chauffören och stämplar den själv i en automat, i Berlin köper jag oftast ett kort för det antal dagar jag vill resa och stämplar i en automat och i Toronto tar man fram pennan och sticker hål i rutorna för dag och månad.
Det finns helt enkelt inte utrymme för några missförstånd, vilket det tyvärr gör hos min lokala reseleverantör, SL.
I torsdags reste jag till ett äldreboende för att hälsa på hos en av mina klienter som God man. Lämnade förköpsremsan till busschauffören som stämplade. Jag kollade klockslaget och såg att det var korrekt.
Det är nämligen inte korrekt alla gånger...
När jag skulle tillbaka hem noterade jag att klippet fortfarande gällde för att resa, så jag lämnade häftet till busschaffisen och påpekade att det fanns tid kvar.
Chaffisen klippte glatt två kuponger till. Jag protesterade. Då tog han ut hörlurarna och undrade argt vad jag ville. Att en busschaufför sitter och lyssnar på musik i jobbet har jag ingenting emot, men att han ska vara så upptagen av det att han missar dialogen med sina passagerare gillar jag inte.
Efter en diskussion om hans överdebitering pekar han på den förra stämpelns datum. Den var fem dagar för gammal. Chaffis nummer ett hade alltså inte kollat vilken dag som var inställd och detta skulle alltså jag betala för!
Ringde SL:s kundtjänst och fick veta att jag kanske kunde få upprättelse om jag skickade in en skriftlig redogörelse samt min remsa i original.
Då remsan ägs av mitt företag och revisorn behöver den erbjöd jag mig att skicka en kopia, men det gick inte alls för sig. Jag får helt enkelt känna mig blåst på de drygt två tiorna som jag blev överdebiterad.
För några år sedan köpte man häften med tio kuponger som gällde för en resa styck. När jag nästan gjort slut på häftet såg jag att kupong nummer nio saknades.
Förmodligen en oärlig spärrvakt som tog chansen att tjäna lite extra.
Ringde även då till kundtjänst. Fick höra att det var grova anklagelser jag kom med och att de inte kan utsätta sin personal för sådant.
Men jag då? Det är ju jag som är kunden och behövs för deras existens.
Ska jag utsättas för att gång efter annan bli blåst av lurifaxarna på SL utan möjlighet till upprättelse?
Vid det enda tillfälle jag klagat hos ICA:s kundtjänst på en undermålig vara kom ett presentkort på dubbla beloppet som varan kostat. Kunden har alltid rätt, i varje fall där det finns konkurrens. Men SL har ju inga konkurrenter så de kan ju bära sig åt hur som helst. Tror de.

Travel Report

Som en blinkande välkomnande fyr låg den på min dörrmatta när jag kom hem i eftermiddags.
Min favorittidning när vi snackar restidningar. Den heter Travel Report och är förmodligen helt okänd för de flesta av alla ni 6 000 som läser resebloggen.
Travel Report finns nämligen inte i kiosken. Tidningen är ett organ för reseindustrin och granskar branschen med ganska kritiska ögon.
Okej, man hänger inte ut arrangörer som inte följer ARN:s rekommendationer. Men de har full koll på trender och nyheter jorden runt.
Jan Ohlsson, tidningens chefredaktör, är Travel Reports flygexpert.
Hans regelbundna granskning av SAS, som ofta resulterar i en sågning av flygbolaget, är en följetong med en ständig cliffhanger. Ungefär som när man följde tv-serien Dallas på 1980-talet.
I senaste numret tittade man i kristallkulan och spådde i resebranschens framtid.
Väder, ekonomi och andra aspekter är av stor betydelse.
Läsaren fick även ta del av ett superlyxigt flygplan, en Boeing BBJ, alltså en 737-700 som bara tar 18 passagerare i stället för normala 150. Hm, när ska LJ Reseblogg få prova ett sådant? Förmodligen aldrig!
Tidningens webredaktör, Mats Montner, hade gjort ett nedslag i Berlin och berättade om den nya storflygplatsen plus att han gjorde ett reportage om stadens sevärdheter.
Men Mats, du berättade ju bara om sådant man kan läsa i varje turistbroschyr. Vi får ta en tripp tillsammans så ska jag visa dig Berlins dolda skatter.
Sammantaget är Travel Report en guldgruva för den som vill veta mer om resor än det som skrivs i konsumenttidningarna. Läs den gratis på nätet: www.travelreport.se eller haka på deras specialerbjudande, en helårsprenumeration (tio nummer) för 199 kronor.
Priset gäller fram till lucia och beställs på prenumeration@travelreport.se.

St Petersburg

Före detta Leningrad är en vacker stad med en hel del svensk historia.
Synd bara att det ska vara så krångligt att ta sig dit.
Men nu blir det lättare.
Väljer man att kryssa med St. Peter Line från Helingfors reser man visumfritt och får vistas i St Petersburg i 72 timmar.
Den tiden räcker ganska bra till att uppleva staden.
Möjligheten att åka snabbtåg från Helsingfors (3,5 timme) finns också, men då får man söka visum på det gamla vanliga byråkratiska sättet.

Finland

Vårt östra grannland har mycket mer att erbjuda än partykryssningar till Åland eller Helsingfors.
Tar man bilen och kör norrut längs kusten kommer man till Sydösterbotten.
Där finns trolska skogstjärnar, pittoreska småstäder där det talas Finlandssvenska och givetvis trevliga människor.
Jakobstad är ett måste för den som gillar raggarbilar.
Grannstaden Närpes är känd för sina tomatodlingar.
Kanske läge att ta sig dit i en tomatröd öppen Cadillac...

Vilt hos Viking

Nu när hösten kommit är tiden ofta för knapp så en ordentlig resa sällan hinns med.
På så vis är det skönt att kunna kasta loss med något av alla fartyg som stävar mellan Sverige och Finland.
Viking Line, rederiet med de röda båtarna, satsar på ett vilttema i sina restauranger under den mörka hösten.
Den 22 oktober byts menyerna ut mot nya, vilda anrättningar som ackompanheras med utvalda viner.
Årets viner som rekommenderas till viltet kommer från Pio Cesare, Alba i Italien.
Givetvis har vi redan provat, så du slipper köpa grisen i säcken:-)
Vi började med kallrökt fjällröding med Kalix löjrom, rödlök och smetana samt en tartelett på Västerbottenost. Till förrätten rekommenderades vi det vita Arneis Langhe 2008 DOC Langhe. Vid första provsmutten kändes vinet en aning syrligt, men när gommen smekts av löjrom och känt stinget av rödlök blev vinet en perfekt kombination. Syran märktes inte längre.
Därefter vankades en karljohansvampsoppa med ripbröst och soltorkad renbog. Till soppan drack vi Il Nebbo 2009, ett ungt och fylligt rödvin som kändes aningen strävt vid första provsmakningen. Men då svampsoppan gjort sitt satt vinet som en smäck.
Huvudrätten blev älgnoisette samt älgwallenbergare med mandelpotatispuré och gräddstuvade murklor. Till denna rätt serverades dagens höjdare i glasen. En Barolo Ornato 2005. Den röda italienska eleganten presenterade sig själv med en kraftig doft och kändes torrt som fnöske. Men det gav mersmak. Supergott!
Desserten, som vi inte orkade äta upp, bestod av björnbärsparfait med färska björnbär och chokladflarn. Här lämnade vi det italienska vinhuset och fick en Muscat de Beaumes de Venice. En fruktig och lagom avslutning på en god lunch.
Viking Line har vilttema mellan den 22/10 till den 19/11.
Sedan är det dags för julbord.
Passa på att ta en vilthelg ombord innan det är dags att plocka fram adventssakerna.
Billiga julklappar hittar du i tax-freeshopen ombord.