Viner värt en resa

 
Östersjörederierna är noga med att erbjuda förstklassig mat och dryck i sina restauranger ombord.
I dag presenterade Viking Line sitt nya vinsortiment med flera intressanta sorter i utbudet.
Bland annat har de tillsammans med det australienska vinhuset Hewitson tagit fram ett vin tillägnat rederiets skapare, framlidne sjöfartsrådet Gunnar Eklund.
-Gunnar´s Reserve är ett vin som har stor betydelse för oss på Viking Line. Att det är tillägnat rederiets grundare kräver att vinet har den kvalitet han själv skulle ha uppskattat och det är jag säker på att vi lyckats med, säger Pekka Rajala (bilden) som är ordförande i Viking Lines vinråd.
Gunnar´s Reserve är en Shiraz som lagrats och fermenterats två år i franska ekfat.
Men smaken då?
Jo, Gunnar´s Reserve är ett fylligt vin med mörkröd färg och bra eftersmak. Man anar en viss strävhet efter den första smutten, men den försvinner snabbt.
Gunnar´s Reserve är ett vin som kan njutas i eget sällskap, till ostbrickan (främst till mögelost) samt som måltidsdryck till en fin köttbit.
Men priset då?
En flaska serverad i restaurangen kostar 266 kronor. Väljer man att köpa med en flaska från tax-freebutiken kostar den 151 kronor. Man kan även beställa Gunnar´s Reserve glasvis för 57 kronor.
Gunnar´s Reserve är ett prisvärt kvalitetsvin som jag gärna rekommenderar.
Då Viking Line förbrukar 2 630 000 liter vin årligen har de en viss fördel vid förhandlingsbordet, en fördel som även kommer oss passagerare till nytta.
I juni blir det en kryssning till Helsingfors. Förutom min kompis som ska med får Gunnar göra oss sällskap till middag!

Riga i vinterskrud

 
I helgen kryssade jag till Riga med ett gäng goda vänner.
Hade en bekväm De Lux-hytt ombord på Tallinks M/S Romantika.
Efter en stadig frukost på lördagsmorgonen vandrade vi ut på stan.
En kilometer från färjeläget, vid Nationalteatern, finns en kiosk. Vi gick dit och köpte varsitt endagarskort för lokaltrafiken och sedan steg vi ombord på spårvagnen.
Ett sådant kort rekommenderas varmt. Redan efter tre resor har man passerat break even och gått i plus på investeringen.
Vi hann med ett besök på motormuseet som ligger en dryg halvtimme med buss utanför centrum. Vi käkade lunch på museets restaurang. Själv tog jag en utsökt biff Stroganoff med potatis och saltgurka. Den rätten kostade bara 40 kronor. Ölen jag drack till kostade en dryg tia för en halvliter.
Vi hade säkert kunnat äta ännu billigare om vi vandrat in i den förort som museet ligger i, men vad katten, det handlade ju om en njutarhelg i Baltikum...
Vi tog buss nummer fem tillbaks till centrum. Bussen stannade alldeles intill en Maxima-butik, så vi gick in och shoppade loss för löjligt låga priser.
Nu ligger ett par flaskor rysk "champagne" i vinstället och väntar på att jag ska få tillfälle att förpassa dem till kylen då någon kompis gjort sig förtjänt av ett glas. Flaskorna kostade ett par tior styck.
Gänget fick mersmak på Riga. Vi bestämde oss för att åka tillbaka redan i sommar.
Även om Riga är vackert i vinterskrud är vädret klart trevligare sommartid.

Att åka tåg

 
Tågresor är oftast ett bra sätt att lära känna ett nytt land.
Jag flyger gärna till destinationen, men fortsätter gärna med lokala transportmedel nä jag kommit fram.
Jag minns en resa i Tyskland. Skulle ta mig från Wolfsburg till München med ett par stopp på vägen. Såg fram mot vackra alplandskap och läckra vyer. Det blev en besvikelse. De effektiva tyskarna hade sprängt tunnlar genom bergen. Men ICE-tågen var bekväma och snabba.
En annan tågresa i Tyskland gick från Berlin till Rostock. Den resan rekommenderas!
Då får man uppleva ett Tyskland som fanns i gamla öst, direkt från ett bekvämt ICE-tåg! När tåget passerade en gammal tågkyrkogård blev jag frestad att dra i nödbromsen, men jag lyckades bärga mig.
Under en lat solresa till Port El Kantaoui i Tunisien ville jag insupa lite storstadsluft och tog tåget till Sousse. Givetvis valde jag första klass, då biljettpriset var otroligt lågt. Den barska konduktören jagade ut några pendlande skolungdomar så att jag fick njuta av min egna kupé innan tåget rullade söderut längs södra Medelhavskusten.
Jag noterade hur skräpigt det var på banvallarna, till skillnad hur det stod till på de fina turistanläggningarna. Men jag fick ju uppleva det riktiga Tunisien och inte bara tillrättalagda turistanläggnngar.
Broschyren och biljetten som illustrerar detta inlägg är ett minne från en tågresa i USA i fjol.
Den som vill uppleva någontin alldeles extra tar tåget från Chicago till Los Angeles och gör ett par stopp på vägen. Linjen är både en turistlinje och en vanlig pendlarlinje. Själv testade jag sträckan från Princeton till Chicago, totalt två timmar. Du som vill resa hela vägen hittar mer info hos AMTRAK. Leta efter Southwest Chief Route.
Närmast väntar ett par resor till våra grannländer Finland och Lettland.
Både Helsingfors och Riga har spårvagnar, så jag lär resa spårbundet där också!
Det kanske skulle vara läge för svenska Banverket att kolla hur spårbunden trafik fungerar i andra länder, för där fungerar den!