I sommar öppnar det nya vandrarhemmet i Hitlers storslagna semesterhem på ön Rügen i norra Tyskland. Den bilburne kan fortsätta till grannön Usedom och prova på att köra Trabant eller en äkta Wartburg av polismodell.
Bara en kvart efter att vi kört av färjan i Sassnitz rullar vi in på parkeringen utanför kolossen i Prora.
Man baxnar vid synen av den enorma och ganska fula byggnaden samtidigt som man känner historiens vingslag.
Kolossen är fyra och en halv kilometer lång och ett minne från den bruna nazisttiden samt den gråtrista Sovjettiden.
Adolf Hitler la grundstenen den andra maj 1936. Syftet var att bygga ett semesterhem som kunde härbärgera 20 000 gäster samtidigt. Bygget stod klart 1939.
Man planerade även att bygga ett antal 110 meter långa byggnader i vinkel ner mot stranden som skulle användas som restauranger. De byggdes aldrig.
Andra Världskriget kom emellan och Hitler fick annat att tänka på.
Efter kriget hamnade Rügen i det som blev DDR och byggnaden användes som logement av Sovjetarmén medan ön blev klassad som skyddsobjekt dit vanligt folk inte hade tillträde.
Ska bli vandrarhem
Efter Tysklands återförening förföll kolossen. Vandaler krossade fönsterrutor samt klottrade ner fasaden. De styrande i delstaten Mecklenburg-Vorpommern ville få bort den groteska byggnaden, så de beslutade att riva den.
Det gick inte. Kolossen var gediget byggd, så efter ett rivningsförsök insåg man att det skulle bli alltför kostsamt att jämna kolossen med marken.
I stället öppnade man ett kulturcentrum och museum i kolossen och det visade sig vara ett genidrag.
I dag vallfärdar turister från väst hit. Många har hört talas om kolossens tragikomiska historia och vill se byggnaden i verkligheten.
Vi tar en promenad ner till stranden efter att ha kollat museet där vi fick se massor med bilder och fick historien om kolossen berättad för oss.
Man berättar även att man ska öppna ett vandrarhem i kolossen. 400 sovplatser ska erbjudas till att börja med. Man öppnar i juni 2011. Då, 75 år efter att Hitler la grundstenen, kommer kolossen användas till det den en gång byggdes för.
Nästa gång vi besöker kolossen får det bli en övernattning!
Slingrande DDR-vägar
När vi njutit klart av den fascinerande byggnaden sätter vi oss i bilen och kör vidare, till Regenbogens camping i Göhren där vi hyrt en stuga för en hyfsat liten peng.
När vi parkerat ser vi röken från ångloket Rasender Roland som passerar. Stationen ligger på gångavstånd, men vi är mer sugna på tysk wurst än på att åka ångtåg.
Under tiden vi njuter några goda tyska korvar och ett par öl på campingens Imbiss (ett enklare näringsställe) kollar vi kartan för att lägga upp lördagens resa.
Då ska vi fortsätta till grannön Usedom och besöka DDR-museet.
Det får bli en skapligt tidig uppstigning och frukost i restaurangen innan vi checkar ut.
Trots att det bara är 16 mil att köra räknar vi kallt med att bilresan tar minst två timmar i anspråk. Nästan hela sträckan går på smala och slingrande DDR-vägar av sekunda kvalitet. På slutet är det grusväg som gäller.
Smaklöst vardagsrum
Väl inne på området möts vi av en jättelik lastbil från Sovjettiden. Man inser att lastvolymen var viktigare än chaufförens väl och ve. Människor var ju billigare än maskiner...
På väg in i museet, där vi får se hur man levde i forna DDR, passerar vi en rejäl samling öststatsbilar. Vi går snabbt förbi bilarna. De blir ju en lämplig avslutning på besöket.
Väl inomhus börjar utställningen med en skog av motorcyklar ock mopeder. MZ är vanligast men andra märken finns också. Nästa avdelning är fylld med gamla kameror, projektorer, telefoner och andra vardagsföremål. Sedan når vi vardagsrummet. Ett vardagsrum av normalstandard för den vanliga DDR-medborgaren. Komplett med fula tapeter, soffgrupp klädd med slitstarkt orange tyg, skåpet Favorit och färg-tv:n Colorett.
Efter en paus i restaurangen, som givetvis har äkta DDR-mat på menyn, vandrar vi ut för att ta del av det som var resans syfte, de gamla bilarna.
Magnifik fordonssamling
Ute på gården duggar det tätt med öststatsbilar.
Inte bara Trabant och Wartburg, DDR: s egna produkter. Museet har samlat på sig fordon från hela östblocket.
Vad sägs om en tjeckisk Tatraplan? En tvåtons koloss som drivs med en kraftfull V8-motor som är svansmonterad. Den vagnen lär knappast vara särskilt lätthanterlig på halt väglag.
Diktatorn Erich Honeckers regeringsbuss tronar i eget majestät. Bussen är en tjusig Ikaros som går att hyra med chaufför för dem som vill prova på att åka som en diktator.
När vi tittat färdigt väntar dagens höjdpunkt. Vi hade kontaktat museet innan vi reste och bokat ett par provkörningar.
Utanför väntar en Trabant i militärt utförande samt en polisbil av märket Wartburg. Då jag testat Trabbi tidigare får kompisen ta hand om rattkryckan i Trabbin medan jag slår mig ner i förarsätet på Wartburgen som varit patrullbil hos DDR: s polismyndighet, Volkspolizei.
Tvåtaktsmotorn smattrar igång och råmar högt när jag fått in ettan och drar iväg så att gruset sprutar om hjulen. En gammal dröm har uppfyllts. Jag kör en östtysk polisbil!
Bunkring i Polen
Efter provkörningen sätter vi oss i vår betydligt modernare bil och kör till vårt bokade nattlogi i badorten Bansin.
När vi har checkat in på hotellet sätter vi oss i bilen och kör de få kilometrarna till polska gränsen. Vi blir insläppta i det tyska grannlandet utan problem och passar på att bunkra billig tobak och alkohol för att få ihop totalbudgeten för resan.
När bagageutrymmet är fyllt återvänder vi till Bansin och nattparkerar vid hotellet.
Kvällen ägnas åt att utforska strandpromenaden, lyssna på bandet som uppträder och att smörja kråset på en av alla restauranger som finns ute på träpirarna.
Vi håller igång till sent. Färjan till Trelleborg avgår inte förrän klockan 12.45 så det blir sovmorgon innan det är dags att lämna denna soliga och trevliga del av Tyskland.
Vi hade lämnat Stockholm en tidig fredagsmorgon och kom hem vid midnatt söndag kväll. Det är klart värt att offra en semesterdag för en så pass händelserik helg.
